Vides matresa

Vide är nu 8 månader och han ammas fortfarande till största del.
Egentligen inget mig emot, men jag börjar bli lite stressad över att jag ska jobba i augusti igen, det är bara 3 månader kvar! Inte nog med att jag har panik över att lämna Vide, så äter han inte heller. Just nu är ju jag livsnödvändig för honom.
Nä, han tar inte flaska, han fattar inte hur man gör, han suger inte på den. Jag hade väl en himla tur i fredags för då fick jag i honom 45 ml ersättning, det är ganska lite, men något iaf!
När vi testade igen i helgen så gick det inte alls. Testade på sked, pipmugg och i kopp med, men nä... han fattar inte.
 
Gröt då? Jo, vi får in nån enstaka sked innan han börjar spotta ut. Pure samma sak. Vissa dagar får vi in mer, men det är ju ett himla trugande, det är ju inte som att han gapar och vill ha maten.
BLW då? Alltså att äta bitar av mat själv... nja. Han brukar få bröd på morgonen när jag äter frukost, men det är inte så kul, han stoppar lite i munnen, men spottar bara ut. Majskrokar och smörgåsrån är det enda han faktiskt "äter".
 
Luna åt mat från 6 månader, slutade amma vid 7 månader och bytte till ersättning istället. Nu vill jag inte byta ut amningen, men fasa ut den. Min plan är nu att sluta amma när han fyller ett, får se hur det går. Helst vill jag inte nattamma när jag ska jobba.
 
Vi kämpar, varje dag med pure, bitar och flaska/pipmugg. Någon gång ska han väl intressera sig mer för mat än att amma.
Skulle jag vara hemma mer än ett år skulle jag nog inte ha samma stress, då hade vi kunnat ta det i Vides takt.

Vide vs Luna 8 månader!

Vide 8 Månader:
 
Luna 8 månader:
 
 
 
 

Magsjuk Luna

Både i tisdags och onsdags har jag hämtat Luna ute på förskolan och de har ätit mellanmål ute. När jag hämtar Luna har hon alltså hunnit leka lite ute när jag kommit och varit extremt lätt att få med sig hem! När hon hämtas inne kan vi hålla på ett bra tag innan vi komner därifrån.  Luna vill inte klä på sig, springer iväg och vill inte alls, sen har jag dessutom Vide att hålla reda på sig reser sig, tuggar på diverse lösa saker på golvet.
 
I onsdags så gick det så bra, Luna fick gå en bit hem och gjorde precis som jag sa och gick bredvid vagnen utan att springa iväg och höll mig i handen över vägen.
 
Jag skulle dessutom vara hemma hela kvällen med båda och natta dem själv. Allt gick fint, jag fixade mat, tvättade, bytte till pyjamas på båda, satte Luna i soffan med välling, hon säger att hon har ont i magen... Och spyr! Uäh!!! Inte när jag är själv, fy! Var tvungen att duscha av Luna och satte stackars trötta ledsna Vide i babysittern. Vid läggning var inge bra tajmat att börja spy När man är själv. 
Tillslut somnade Luna i soffan och Vide i min famn lagom tills Victor kom hem. 
Fy, det är verkligen inge kul med sjuka barn när man är själv.

Körsbärsblommorna i kungsträdgården

I tre år har vi nu varit inne i kungsträdgården och fotat oss under körsbärsträden som blommar.
 
Första året var Luna rätt liten, andra året var Vide i magen och 3e året hade hon med sig lillebror!
Just idag är det dessutom precis 3 år sen jag plussade och fick veta att jag var gravid!
 
År 2013:
 
 
År: 2014
 
År: 2015
 
 
 
 
 

Apa ser, apa gör...

Igår läste jag ett blogginlägg som fick mig att vilja tänka om. 
Jag är så mån om mina barn och hur de ska uppfattas, försöker tänka genus och vill ge dem en bra start i livet. Tycker det är viktigt att inte måla in dem i köns-stereotyper och låta dem vara de och just bara barn som får upptäcka livet.  Vill visa dem att färger, intressen, sexualitet och val i livet inte spelar någon roll, vill guida dem till bra rättvisa människor. Jag kämpar och tänker till, sen slog det mig...
 
Det finns en väldigt bra text på bvc som lyder ungefär enligt nedan, minns inte exakt...
Slår du ditt barn lär de sig att det är ok att slåss.
Ljuger du lär du ditt barn att det är ok att ljuga.
Osv... Du fårstår konceptet, apa ser apa gör. Barnen är en avbild av dig. 
Det spelar ingen roll hur mycket du lär barnen om du själv gör fel.
 
Jag är otroligt nojjig över min kropp efter två graviditeter, jag hatar min nya mage, den är slapp, skrynklig och jag har fått några bristningar. Jag ser inte ut som innan och det är jobbigt, visst är det de. Kommer aldrig få till huden igen, magen kan jag träna, men huden är och kommer alltid vara slapp. Nu har jag ojjat över det i 7 månader, men jag måste acceptera min nya kropp. Jag har ångest över sommaren, vill köpa en baddräkt för att dölja magen, men varför?  Varför egentligen?  Jo, för att jag vill se ut som innan och närjag var 15 med platt mage och fast hud och en navel på rätt ställe. 
Men istället för att må dåligt tänker jag vända på det, för mina barns skull. Att jag ojjar över min mage kan smitta av sig på mina barn. Säger jag att jag är ful och fet om magen, vad lär sig Luna och Vide då? Jo, att kritisera sina kroppar!
 
Apa ser, apa gör.
Fick du dig en tankeställare? 

Rymde hemifrån!

Igår höll jag på att bli galen, jag må älska mina barn, men jag är också en person med behov.
Särskilt behov av lite paus och space just nu. Det är inget jag får... Typ någonsinn. Vide sover på mig, dag som natt om inte i en rullande vagn.
Visst är det mysigt att sovamed Vide, men jag behöver få vara själv lite med.
Min plan var ju att få komma hemifrån runt 6 månader, men eftersom Vide nästan bara ammar går det inte. 
 
Igår packade jag ihop barnen och mötte Victor vid tåget, han fick barnen och jag tog min flyktväska(handväska, det ni, en egen väska utan blöjor i!!) och tog bilen med Liiite för hög musik på bandit i till Täby centrum för att byta ett par byxor. Köpte även en tröja till MIG och kollade på vuxenkläder och inte barnkläder!
 
Jag var borta en timme, så skönt att bara bara själv en stund!

Trevlig dag!

Vi hade en sån fin dag igår! 
 
Victor var ledig, vi passade på att åka till Täby centrum precis när se öppnade. Jag gick och letade påskägg till barnen, hittade på Åhléns. 
Sen köpte jag en badanka till Vide och russin och en brandbil av trä till Luna. 
Nej, Luna får inge godis, fortfarande inte smakat och tycker inte hon behöver det än heller. Hon är så nöjd med russin.
 
Vi gick runt lite, Luna fick gå själv hela tiden och gjorde det så bra!
 
Var inne på din sko och blev så ledsen. 
En mamma och pappa och deras son ca 2-3 år kollar skor. Mamman hittar ett par tygskor som hon blir förtjust i, säger "oh, så fina såna här menar jag!" grå/blå med en rosa liten kant. Jätteglad över sitt fynd tills de ser ett par likadana med blå kant. "jaha, nej, det här är ju tjejskor, de blå är ju pojksko! " genast byter hon sko.
Hur kan en rosa eller blå kant på ett par exakt par likadana skor avgöra om de ska sitta på en pojkfot eller tjejfot? Hon ville ha de första förs.  
Vad För signaler skickar man ut till sitt barn då liksom? Att en pojke inte får ha rosa? Blir så ledsen... Funderade så efter en händelse på förakolan vart barn lär sig sånt här och jag förstår nu att det är föräldrarna som lär barnen.
Luna fick på förskolan höra att "nej, han är en pojke, han har blå tröja!". Luna brydde sig inte som tur var.
Visst får man klä sina barn hur man vill, gillar man rosa varsågod eller bilar eller grönt eller paljetter eller vad det nu kan vara, varsågod, men låt bli att lära era barn såhär dumma saker!!
Jag försöker verkligen hitta hyffsade kläder till mina barn, men det är svårt!
 
Köpte iaf en fin hoddie till Luna på pop för 50%!
 
 
Sen åt vi sushi som Luna älskar!
 

RSS 2.0