Min stora tjej!

Luna har blivit så stor!
Hur gick det till? Jo, hon fick en lillebror! Men hur kan min bebis Luna bli stor över en natt sådär?

Hon kan så mycket själv. När hon väl nu måste kunna lite själv så visar hon oss allt hon kan på en gång!!
Hon har satt på sig sina gympaskor själv! Varför sätter VI på henne skorna om hon kan själv?
 
Igår var vi en snabbis inne i Täby centrum för att gå till apoteket och tog bara med oss våran Emmaljungavagn, en enkelvagn och Vide fick sitta kvar i babyskyddet där han sov.
Och Luna gick, helt själv! Höll handen eller så fick hon hålla i vagnen och hon är så duktig min stora tjej. Hon gick där som en stor tjej och höll i vagnen och följde efter. Och hon är så nöjd över att få gå själv. Undra hur länge vi kommer behöva syskonvagn sen!
När jag betalade släppte jag Lunas hand och ställde henne mellan mina ben och sa att hon skulle stå still där och japp, hon lydde så fint och stod där och charmade kassörskan med att säga "heeeeeej". ;)
 
Igår hittade vi även vår lilla dam utan strumpor, byxor och blöja komma springandes till oss och säger "bajsat". Oh nooooo, men ja, det var kiss på golvet. Förklarade för henne att man kan kissa på pottan och gick dit istället och där satt vi en stund. Kom inget mer kiss, men hon hade ju precis kissat så det var inte så konstigt. Vi ska börja pott-träna! Kiss och bajs heter båda bajs dessvärre så man vet inte alltid vad hon menar, men hon säger alltid till när hon bajsar.
 
Och hon är så fin mot Vide. Klappar på honom om han är ledsen, ger honom sin snutte.
Ligger han i soffan i babynestet och vaknar så skriker Luna "Mamma, bebis!". Frågar man henne om jag ska amma honom för att han är ledsen nickar hon och flyttar på sig från min famn om hon råkar vara där. Hon ser honom inte som något hot... än iaf. Och vill honom bara väl.

Min Förlossningsberättelse - Vide 2014-08-18

15/8 – BF Både jag och pappan och storasyster är väldigt förkylda, vill verkligen inte föda barn. Har ingen ork och är lite rädd för att det ska dra igång. Har lite värkar av och till.

16/8 – Värkar av och till under dagen. Värkar var 30e minut på kvällen från kl 21.

17/8 – Natten till 17/8 har jag haft värkar var 30e minut. Sover dåligt hela natten och är uppe och tar alvedon, vilket gör att jag får sova 2 timmar iaf.
08:00 – En bit av slemproppen lossnar och jag börjar se ett hopp om att vi kanske ska få en bebis idag. Informerar min mamma som ska vara barnvakt att det kanske är något pågång idag.

Har värkar 1-2 gånger i timmen.

13:00 - Värkarna verkar avta och blir glesare, men de fortsätter under hela dagen.

18:00 -Värkarna blir tätare ca var 15e minut. Jag kan inte få i mig middagen.

19:00 -Ringer in till förlossningen och frågar hur länge man får ha någorlunda regelbundna värkar innan bebis blir trött. De informerar om att det inte är någon fara för bebis och säger att jag ska ringa in igen om det blir tätare, annars kan jag få komma på en kontroll imorgon bitti. Har även en tid hos BM på eftermiddagen så vi funderar lite på om jag ska gå på kontroll hos min BM eller till förlossningen och vem som ska passa Luna.

20.30
- Pratar med mamma om hur vi ska göra morgondagen om vi måste in på koll. Säger god natt och att vi hörs imorgon.

20.50 - Känner hur värkarna blir tätare och starkare. Inser att det nog kommer barn innan imorgon och den där kontrollen. Hör av mig till mammas man som väcker min mamma och syster. Får veta av mammas man att de springer runt som yra höns där hemma. De packar ihop sina saker och kommer hem till oss.

Vi gör iordning gästrummet och bäddar åt dem så de kan lägga sig där. Vi vet ju inte riktigt om vi kommer åka iväg under natten eller inte och vet inte om vi kommer kunna gå och lägga oss alls.

22:00 - Har värkar var 10e minut ungefär, börjar fundera på när man ska åka in. Jag vill inte åka in för tidigt och bli hemskickad.

23:00 - Haft några värkar som varit 20 minuter emellan så börjar fundera på om det tänker avta igen, men då börjar det på ca var 10e minut igen och de är kraftigare. Jag sitter med varm vetekudde i soffan och profylaxandas mig igenom värkarna. Min mamma och syster sover nu i gästrummet och det är väldigt skönt att veta att de är här och jag är trygg och vet att vi kan åka in precis när vi känner att vi behöver.

Ibland kommer riktigt jobbiga värkar som börjar kännas läskiga att ta hemma, vet ju inte hur snabbt det kommer gå. Sen hoppar det över en värk och jag blir lugnare igen.

00:00 - Jag är nu säker på att det är på riktigt, vi ska ha bebis, snart!

18/8
01:00
- Ringer vi in till förlossningen och berättar att det börjar bli jobbigt hemma. Berättar om hur länge jag haft värkar och att slemproppen har gått samma dag.
De hälsar oss välkomna in.

Vi packar ihop våra saker och babyskyddet, väcker mamma och min syster och ber om att någon ska gå in och lägga sig i vårat sovrum så att de kan ta Luna om hon vaknar på natten.
Jag tar några värkar medans vi packar ihop det sista och känner att det känns som ett bra beslut att åka in nu.

01.30 - Sätter oss i bilen och åker mot förlossningen. Hjälp, nu är det faktiskt på riktigt. Det regnar ute och känns som höst.
Vi pratar om hur det var när vi åkte in när Luna skulle födas, då var det snökaos och vi kom knappt fram. Kan inte riktigt förstå att vi är påväg in och ska göra samma sak igen. Jag ska föda ett barn, igen! Vi kommer åka därifrån med ett syskon till Luna!
Vi parkerar och Victor betalar parkeringsavgiften medan jag sitter kvar i bilen. Pratar om hur det var sist, då avtog alla värkar när jag kom in. Får precis en värk när jag kliver ut ur bilen, har min varma vetekudde i famnen och tar värken på parkeringen. Vi bestämmer oss för att inte ta med oss några saker in, mer än min handväska. För man kan ju faktiskt bli hemskickad igen och då känns det jobbigt att ha alla sakerna med sig in. Ja, på något vis, precis som sist kan jag inte riktigt förstå att det kan vara på riktigt än.
Vi kliver in, gör rätt denna gång. Plingar på och blir insläppta, sist så råkade vi bara gå in när någon annan gick ut och personalen blev väldigt förvirrade när de hittade oss där.
Vi blir insläppta och kommer in i rummet bredvid det rum där jag födde Luna.

01:45 - Kommer in till förlossningen, får göra en CTG-kurva, andas igenom ett par värkar samtidigt, blir undersökt och är öppen 4 cm så vi blir inskrivna. Här går det upp för mig att vi faktiskt ska föda barn nu! Inom ett dygn har vi nog en bebis!
Skickar ett sms till mamma och skriver att vi blivit inskrivna, hon svarar med ok, så hon hade nog koll på sin telefon. Fortfarande förvånad över att vi faktiskt blev inskrivna, det känns så overkligt.

03:00 - Tar värkar med hjälp av värmekudden.

03:45 - Ber om att få testa lustgas då värkarna börjar bli jobbigare att hantera. Får halv dos. Får även 2 alvedon. Efter förra förlossningen har jag funderat massor på om jag ska ta lustgas igen eller inte. Var väldigt bestämd på att inte ta lustgas igen ett tag, men bestämmer mig för att testa igen och sedan ta ett beslut då. Jag andas gasen och mellan värkarna så pratar jag med Victor om hur jag ska göra. Lustgasen lindrar ju inte smärtan helt, men det gör att jag kan hantera det på ett annat sätt. Jag känner hur värkarna blir starkare och hur paniken i mig växer och hur jag trycker masken mot ansiktet. Nej, jag vill inte tillbaka dit jag var sist. Jag andades lustgas konstant sista tiden av förlossningen.

04:30
- Beslutat mig för att be om en EDA.

04:55 - Får en epiduralbedövning, andas fortfarande lustgas under hela tiden de lägger bedövningen. Varit lite rädd för att få en ryggbedövning förut, men det går riktigt bra. En läkare kommer in, jag får ligga på sidan och puta med ryggen. Det här har man ju sett på film! Läkaren är jättebra, jag har Bamse på huvudet, vi skyller på lustgasen. Ber om ett bamseplåser, men han har inga. En jättebra sköterska stöttar mig och Victor ser mig i ögonen när jag får nålen i ryggen. Hade aldrig klarat det där utan honom. Kände mig så lugn. De bad mig ligga still även under värkarna och jag ligger blixtstilla och andas.
Känner hur värkarna börjar kännas mindre och mindre, låter bli att ta lustgasen och känner hur jag klarar av värken utan.

Här är jag så bedövad att värkarna knappt känns. Både Victor och jag passar på att slumra till lite.

06:15 - Jag börjar må konstigt, fått frossa och ligger och skakar i sängen, vi ringer på knappen för att få hjälp.
De tar min temp som är normal och jag får ett glas nyponsoppa och kommer upp och går på toaletten och efter det mår jag bättre.

06:30 – Öppen 7-8 cm, får göra CTG-kurva igen. Börjar bli trött på alla dessa kurvor. Inte gjort annat än legat i sängen hela natten/morgonen och varit uppkopplad till kurva. Vet faktiskt inte varför jag inte fått vara uppe och gått/stått eller om de tyckte att jag skulle vila kanske.

07:20 - De tar hål på hinnorna och vattnet går. Känner att ryggbedövningen börjar släppa och känner värkarna mer och mer. Klarar fortfarande av värkarna så ber inte om mer bedövning. Får göra en CTG-kurva igen.

08:30 – Blir undersökt och har inte öppnat mig mer så de frågar om jag varit uppe och gått något, vilket jag inte har eftersom jag varit uppkopplad till CTG hela tiden sen vi kom in typ. De hämtar ett gåbord och föreslår att vi ska gå ut och gå i korridoren lite. Jag tycker det låter som en bra ide tills jag ställer mig upp och känner ett hemskt tryck nedåt! Snart skiter jag ut en fotboll! Tar värkarna helt utan bedövning då jag varken har värmekudden eller lustgasen och ryggbedövningen redan släppt. Det gör riktigt ont nu, men får hjälp. Dessa underbara barnmorskor, vad skulle man göra utan dem. De peppar mig massor och jag försöker ta fler värkar.

08:55 – Gråter nästan, det går inte längre. Jag kan inte stå upp mer. Nu trycker det verkligen på nedåt och jag är nästan rädd att bebisen ska trilla ut nu.
Får komma upp i sängen igen och de ställer mig ståendes på knä mot sängryggen och jag får tillbaka lustgasen. Tack lustgasen jag ska aldrig föda barn utan dig! Nej, jag skulle ALDRIG ge mig på att föda barn utan lustgas igen! Jag böjar förstå att det är nära nu.
Jag svamlar igen, jag står där och tänker på Bamse vid varje värk, kan liksom se honom framför mig. Berättar det för alla och de får sig nog ett litet skratt. De hejar på mig och säger att jag är stark som Bamse.
Vet att de frågar om jag vill vända på mig, men jag står bra där och vill gärna stå kvar.
Vet att jag frågar Victor om han kan säga till lite innan nästa värk är pågång, men det kan han inte... jag är inte ens uppkopplad till någon CTG-kurva så han ser ju inte när jag får värkar och jag får lita på mig själv och att ta lustgasen i tid.

09:22 – Jag känner att jag inte kan hålla emot mycket mer nu och frågar om jag får krysta. Säger att barnet vill ut nu. Någonstans här eller precis innan så undersöker de mig igen och jag är öppen 10 cm vilket betyder att det är fritt fram för bebis att komma ut! Eller ja, med lite hjälp av mig då. Jag får krysta och jag tar i allt vad jag har. Minns hur jag jobbade igenom flera värkar med att få ut Luna så jag trodde att jag skulle göra det den här gången med, men det behövdes tydligen inte. Jag tog i och jag ville bara ha ut bebis så på en värk så kommer HAN! Känner tydligt igen känslan av när bebis slinker ut, och ja, denna gång var det inte alls lika jobbigt, det gjorde inte alls lika ont!

09:27 – Han är ute!

Eftersom jag står på knä så tar de fram Vide under mig och hör hur Victor säger att det är en pojke! Va, en pojke?! Jag kollar och det första jag ser är en snopp! Japp, det är en liten pojke! Tar tag i hans händer och han greppar mina tummar. Stark pojke! Denna gång får jag se hur Victor klipper navelsträngen under mig, det fick jag aldrig se med Luna.
Efter att ha tittat på varandra och på vår nyfödde son så säger vi båda två, ”Vi är ganska överens om vad han ska heta va? Det är en Vide va?”. Japp, vi är överens! Vår son ska heta Vide.

09:37 – Moderkakan är påväg och jag känner hur den vill ut. De tycker att jag ska vända på mig, men jag hinner inte, jag kan inte stå emot. Moderkakan kommer i nästa värk.

09:40 - Jag tror att jag gått sönder massor eftersom jag tryckte ut honom på en värk, men nej. Nästan inget alls, något litet ser de och ett stygn sys.

Jag får uppleva att få amma på förlossningen. Vide är duktig och tar bröstet fort och ammar på båda sidorna! Vi sitter där och blir serverade bricka med mackor som jag aldrig kunde äta förra gången. Denna gång satt vi där och hade det mysigt och jag mådde bra!
Jag kunde dessutom resa på mig, kissa och duscha bara en timme efter.

11:00 - De kommer in till oss igen och ska väga och mäta Vide. De tar även tempen på honom och det visar sig att han är lite för varm. De hämtar en barnvagn och lägger Vide i ensam så att han ska bli lite svalare.
Vi får vänta ca en timme på att de ska komma tillbaka igen och tempen tas på Vide igen och hans temp har sjunkit till en normal temp som han ska ha. Vi får nu lämna förlossningen och ta oss till Hotellet.

När vi sedan blir bortrullade till Hotellet så går vi förbi den där klassiska tavlan med röda och blå pins(fanns även hen-pins om man inte ville skylta med vilket kön bebis har) och får sätta upp en pin på väggen för Vide. Det fick vi aldrig göra med Luna.

Jag är otroligt glad över att jag fick ta igen lite av de saker som jag ville ta igen från förra gången.

Gör den första CTG-kurvan innan vi blir inskrivna.

Vide är född och ammas
 
Fått komma upp på Hotellet, lilla söta Vide.
 
Vide.
 
Redo att åka hem!

Tvåbarnsmor

Jag är numera tvåbarnsmor.
Livet är nytt, armarna ska räcka till för två och kärleken likaså.
 
När jag fick Luna vågade och ville jag inte ens lämna rummet hon var i och gjorde det inte heller på många månader. Med Vide är det inte riktigt samma sak, jag har ju Luna också. Och kärleken för Luna har blivit ännu starkare sen vi fick Vide, hur nu det gick till.
 
När Vide kom ut var min första tanke att han inte såg ut som Luna, han såg främmande ut, Jag tittade ordentligt på honom och blev liksom för en stund besviken. Det kändes konstigt och fel. Men jag insåg snabbt att det inte var Luna, Luna är Luna och Vide är Vide. Det här är ju en ny person i våra liv. Luna är fortfarande kvar och är Luna, min älskade dotter. Vide är min nya son.
På något sätt blev jag sedan mer nöjd, nöjd med tanken på att Vide aldrig kommer ersätta Luna på något sätt, de är två olika individer som jag kommer älska lika mycket, men på olika sätt, livet ut!
 
Tänk att vi hade turen att få ett till barn. Alla kan inte få barn och jag har fått två. Två fina och friska barn!
Jag känner mig stolt över att ha gått och burit på dem i 9 månader och att jag gått igenom två förlossningar.
 
Jag är så glad över att inte vara gravid längre, inte alls som efter Luna. Då saknade jag magen direkt. Nu är jag glad över min kropp som nästan fungerar som vanligt nu, inte riktigt än, men en vecka till eller så så kommer jag nog känna mig mer normal igen. Det bästa med kroppen tillbaka är att jag kan leka, mysa och bära på Luna igen! Bara det att kunna krama henne ordentligt igen är fantastiskt!
 
Jag är så full av kärlek, mina två underbara barn är det bästa som någonsinn hänt mig!
 
 

Petra aka den tickande bomben

Känner mig verkligen som en tickande bomb nu. Jag kan föda barn NÄR SOM HELST!
Det kan ta lång tid, det kan gå på en timme, jag vet inget alls.
Har haft riktigt ordentliga förväkar ett par kvällar och trott att det varit pågång, men sen har det avtagit.
 
Sen drog vi ju på oss en hemsk förkyldning som gjorde oss helt utslagna igår. Då ville jag verkligen inte föda barn trots att det var BF igår.
Jag har alltså gått längre än med Luna nu, det trodde jag verkligen inte att jag skulle göra.
Funderar på om den håller sig kvar för att vi är sjuka, franförallt jag. Att den vill att jag ska ha krafter för att orka föda.
 
På något sätt känns det ändå konstigt. Känns som det liksom är över nu, känns som det gick över tiden och förbi och det blev ingen bebis helt enkelt. Jahapp.
Tror jag fortfarande inte riktigt fattat att jag är gravid igen.
 
Hoppas bebis kommer sakta men säkert när denna drar igång och inte spörtar ut. Vill gärna hinna få hit min mamma som ska passa Luna.
 
Det kommer komma en bebis.... snart!

Ingen bebis än

Nu har jag gått längre med denna bebis än med Luna.
Alla som trodde jag skulle föda innan BF, vilket jag också trodde, så blev det inte.
Känner mig sjukt stressad över att den inte kommer. Visst BF är imorgon, men min mamma som ska vara barnvakt till Luna börjar jobba på måndag och bebbe får gärna komma innan dess.
 
Inte nog med det så har vi nu alla åkt på en förkyldning... surt!
Luna sover illa när hon är förkyld och jag är inte så sugen på att vara snorig på förlossningen. Det är jobbigt nog att andas igenom värkarna liksom... Och sen bebis då? Kommer bebis bli förkyld från oss det första som händer? Suck blä urk! SÅ olägligt just nu! :(
 
Imorse var jag så pepp på att få föda barn igen... nu inte så mycket direkt.
Känner mig ännu slöare än vad jag redan var liksom. JÄKLA SKIT FÖRKYLDNING! Vi behöver dig inte nu!
Sen kanske bebis håller sig inne för att jag är förkyld?
 
Vill bara lägga mig i ide och sova bort förkyldningen och vakna när förlossningen tänker starta.

Gravid v. 40 Bebis nr 2!

Sista veckan nu och bebis får gärna titta ut.
 
Var hos min BM igår och allt såg bra ut, till och med mitt HB-värde! Fantastiskt!
Hade nu 126 i HB, vilket är bra! Sist jag var där hade jag 105, så det har gått upp rejält om det inte var något fel på förra sticket i fingret. Stick i fingret är tydligen inte alltid helt säkert.
När de kollade mig efter förlossningen med Luna tog de från armen och det ska vara mer rätt svar.
 
Bebis var även som jag trodde fixerad nu och verkligen redo för nedkomst!
Tror jag känner min bebbe väldigt bra för varje gång har jag vetat hur denna ligger och frågat om den ligger nedåt/fixerad och så. Men min mage är ju inte så mycket mer på än bebis, så det känns. Inget vadd utanpå så att säga. Snart spricker min mage bokstavligt talat! Fått bristningar mycket värre än vad jag fick med Luna. Jag är liiiite större denna gång, men nästan lika stor. Dock klarade min mage nog inte av mycket mer än så. Har ju varit så smal sen innan så min hud klarar väl inte av att utvidgas mer. Synd.
Får se hur det ser ut sen när bebbe är ute och magen fått återhämta sig. Gissar på att det inte blir så smickrande alls.
 
Idag har varit en otroligt lång och tråkig dag. Igår hade jag värkar på kvällen, men idag känner jag absolut inget alls... Lugnet före stormen hoppas jag på!
 
Såhär ser min SF-kurva ut. Som sagt är magen väldigt lik som med Luna.
 
 

Kärleken

Känner mig så maktlös, min dotter blir större för varje dag... hon är 19 månader gammal och ingen bebis längre.
Hon pratar, går själv, är en egen lite person med viljor och tankar där inne.
Hon gillar och gilar inte.
Min lilla bebis ska bli storasyster vilken dag som helst nu, hon ska dessutom börja på förskolan om en månad. Hon ska bli en stor tjej! Min lilla bebis!
Känns lite hemskt att hon inte ska fortsätta vara min bebis.
 
Min älskade lilla unge.
Hennes favoritord just nu är nej och allt man frågar henne blir svaret nej på. ;)
 
Idag var hon jättearg när vi kom hem från mormor... eller ja, hon  var arg innan vi åkte dit med.
Hon satt i min famn i soffan och man blir sådär förälskad i henne att man inte vill släppa taget. Man vill bara konstant fortsätta krama på henne.
 
Alltså den där kärleken för ens barn är helt obeskrivlig. Jag har aldrig någonsinn kännt så för något.
 
Snart är jag tvåbarnsmor... typ när som helst och det är riktigt skrämmande att inte få ha all fokus på Luna längre. Jag älskar ju henne något ofantligt mycket och funderar på hur man ska kunna älska någon annan så mycket också.
 
 

Snart kommer nog vår Bebbe!

Mindre än en vecka till BF nu och jag har en bebis inom 3 veckor!
Oj! Hur gick det här till? Ska vi ha en till bebis? Hur ska vi klara av det? Många tankar som snurrar nu. Börjat förbereda mig på hur vi ska göra när vi åker in till förlossningen, kollat så vi har nummret till förlossningen till hands. Börjat fundera på att vi ska lämna Luna hos min mamma som ska komma hit och passa henne. Hoppas verkligen att det inte blir någon lång tid på BB som förra gången, vill inte vara utan Luna så länge!
 
Igår var en jättekonstig dag och jag mådde verkligen inte alls bra.
Mådde illa, var på sjukt dåligt humör, trött. BHn klämde så jag var tvungen att ta av mig den, kändes som att jag inte kunde andas! Aptiten är helt skev, vill egentligen bara äta glass och godis typ... och ja, jag äter massvis med glass och godis och annat skit just nu. Mat lockar inte alls...
Fick typ kramp i ryggen, jätteobehagligt...
Jobbiga förvärkar med. De kommer lite då och då och även på natten så jag har svårt att sova, inte bara för att det är obekvämt med denna mage utan för att jag vaknar av förvärkar. De gör riktigt ont, men inget är regelbundet så ingen på g riktigt än.
 
Jag tror att bebbe snurrade runt lite alternativt fixerade sig igår, för på kvällen var sparkarna helt på andra sidan magen.
 
Idag imorse var jag tvungen att lägga mig i sängen en stund och vila. Stackars Luna ville så gärna vara hos mig, men hon kan inte klättra upp i vår höga säng själv... men idag kunde hon tydligen, med lite vilja så! Hon gav mig sin napp och snutte och klappade på mig när jag sa att jag behövde vila. Min söta unge! <3
 
Förvärkarna jag får nu gör ont! Ville inte ens lämna lägenheten idag så Victor åkte iväg och handlade lite själv med Luna. Jag kan inte stå upp när de kommer, men som sagt, inget regelbundet än.
 
Undra när denna bebbe tänker komma ut. Kommer jag gå hela tiden? Kommer denne komma tidigare eller senare?
 
Idag är mitt första BF som jag fick av min BM innan RUL.

9 dagar till BF

Nu är det nära!
 
Och det känns! Min energinivå är på minimum, jag är trött och blir trött av minsta lilla. Att bara resa på sig blir jag anfådd av.
 
SNAAART kommer nog bebis iaf!
 
Fast jag är mycket lugnare denna gång, tänker att allt ordnar sig, ingen aning om vi ens fixat allt vi behöver... men saknas något får man helt enkelt skaffa det då.
 
Packat BB-väskan är gjort ordentligt nu iaf.... tror jag!
Vi hade med oss så mycket onödigt sist så inte alls packat lika mycket denna gång.
 
 

Snart sprängs jag!

Jag ska försöka låta bli att min självförtroende styr min vardag...
Idag följde jag med till stranden och bad min man ta en bild på min och Luna.
Luna är så göad när vi badar så jag ville verkligen bada med henne och jag vet inte hur länge till jag kan göra det nu, snart kommer bebbe.
 
Min mage ser ut som om den ska trilla av vilken sekund som helst, jag är verkligen helt sprängfylld nu. Snart spricker jag!
 
Här har ni mig i min randiga mage som snart sprängs.
 
 

Skit-dag

Idag är en dålig dag. Luna bestämde sig för att det var morgon kl 04.30... Mys, not.
Fick iaf henne att ligga i sängen en timme med oss, sen gick pappa upp med Luna och jag fick sova en timme. 
 
Luna är inte på humör alls, grinig och trotsig och trött, vilket är förståligt när man går upp så tidigt...
 
Jag är trött och har jobbiga sammandragningar/förvärvar såfort jag rör på mig typ. Bra kombo med en 1,5-åring som kräver uppmärksamhet...
vi gick och la oss bådatvå och sov en timme när Luna sov, annars hade vi aldrig klarat av dagen. 
 
Jag är sjukt trött på att vara gravid nu. Jag kan knappt resa på mig ur soffan utan att få sammandragningar eller förvärkar som jag tror att det är nu. De gör ont och ibland liksom känns det som hela kroppen ska vika sig dubbel.
Jag tror inte det är SÅ lång tid kvar nu. Hoppas vi slipper gå över tiden.
 
Jag får molvärk från och till hela tiden Och behöver sätta mig ned och vila.
 
jag är hemsk i humöret, deppig och hungrig. Och lättirriterad.
vill inte ens gå och bada längre, skulle vilja ha en baddräkt så man kan dölja hela magen, den är verkligen inte fin längre... Får se hur den ser ut nästa sommar... Tror morsan får bli en baddräkts-mamma i framtiden...
 
Skulle så gärna vilja fortsätta bada med Luna, men sen ska man gå upp ur badet med.
 
vill så gärna göra lite saker, men klarar bara korta tripper och jag vill helst inte åka iväg hur långt som helst. Skulle helst bara lägga mig i soffan tills det är dags.

RSS 2.0