Massa positivt

Idag har jag klippt håret, mer vågat än vad jag någonsinn vågat göra!
...och jag gillar det! :) Kändes skönt att jag vågade för det känns bra :)

Har väldigt länge nu försökt ta min till frisören, men varit så trött och sen har jag varit sjuk under en längre tid, vilket jag nu hoppas jag slipper vara mer, men det verkar som att jag är frisk nu. jag mår väldigt mycket bättre, inte alls lika trött och jag mår bra. har mycket mer energi än vad jag hade förut.

Sen såg vi Alice i underlandet på bio med, jag tyckte om den, den var fin och hade väldigt många söta små karaktärer, såna där som jag gillar. :)

Sen en till väldigt rolig sak, Ida har fått sin bebis, en flicka och jag vill träffa den lilla! Hoppas vi får se henne snart! Och Grattis till Ida och Evert som fått sin andra lilla dotten!

Jag och mitt nya hår!


Blääää!

Konstant jävla ont i magen, när jag inte har jätteont mår jag illa istället. Oh vad mysigt detta är...-.-
Höll på att ge upp inatt, mådde så jäkla illa att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, fick panik, kunde inte sova och mådde bara nåt så fruktansvärt illa. Hoppas verkligen inte att det blir samma sak inatt igen. >.<

Kan typ inte göra annat än att ligga i sänge, ligger och kollar serier på nätet och serierna börjar ta slut. :(
Hade trott att jag kunde komma tillbaka till jobbet idag, men nejdå... frågan är väl om jag ens kan jobba på måndag! Mår så jäkla usch bara! Mår värre av medicinen än av hur sjuk jag var.
Undra hur mycket man står ut med.. ska bli så skönt när detta är över, ha en hel timme utan smärta skulle vara helt underbart.
Ligger ned och håller mig om magen hela dagen, det är jobbigt att sätta sig upp och byta avsnitt på datorn och jag känner mig sjukt lat!
Annars när man är sjuk brukar man ju iaf kunna tvätta och laga mat och så, men inte med denna mage. :(

Ringde sjukhuset för att se om man kunde göra något, fick tips om att fördela tabletterna med över dagen ist för att äta två på morgonen och två på kvällen. Hoppas verkligen att det får mig att må bättre, annars ger jag upp ändå, jag orkar fan inte många dagar till med detta. Man får fan ångest av att må så illa hela tiden.

Antibiotika

Pallrade mig till lättakuten idag, satt i kö från kl. 9.30 de öppnade kl. 10.00, så jag var rätt långt fram i kön, tack och lov.
Satt där, fick besöka läkare, sen gick jag på provtagning, de tog blod och nåt svalj-test... fick gå tillbaka ned till läkaren som skulle komma på vad jag hade för nåt.
Och jag hade nåt som jag inte minns namnet på, nåt som liknade streprokoker, men inte den vanliga sorten.
Jag fick iaf antibiotika som jag ska äta i 10 dagar och hoppas på att det hjälper, varit förkyld fram och tillbaka sedan i november så börjar bli trött på att vara sjuk hela tiden.

Håll tummarna för mig nu!

Morgonrutiner i zombie-mode

Hur kom jag hit?

Jag vaknade, eller nä, jag gick upp ur sängen, jag åt frukost, duschade, klädde på mig, sminkade mig och fixade håret och satte mig på bussen och kom hit, men hur?

Jag minns inte, jag minns inte att jag vaknade, jag gör allt i zombie-läge, behöver inte tänka, gör det bara.
Och ja, det börjar bli läskigt. en dag kommer jag glömma nåt eller hoppa på fel buss.

Är det inte helt sjukt hur vi gör detta varje dag, denna resa utan att tänka. Vi bara gör det. Vi fungerar som robotar och tar oss igenom dessa morgonrutiner...


Borde man ändra sina rutiner om man kan dem för bra?

Buss-incidenterna!

Känner du igen det där... du sitter på bussen och det kommer och sätter sig en  väldigt stor(alla är stora som sätter sig bredvid mig) människa och sätter sig bredvid.
Visst okej, lite obehagligt blir det. Det är trångt och du vill helst inte nudda denna människa... du drar dig närmare fönstret och försöker skapa lite utrymme, men det är förjäves, ni sitter jäkligt nära varandra och det är allt annat än mysigt.

Du hoppas hela tiden att någon nära ska gå av bussen så att denna som sitter bredvid dig ska flytta på sig när det blir en annan ledig plats och sen blir du förbannad när människan INTE flyttar på dig trots lediga platser!

Det värsta är dock om denna människa bredvid dig somnar, du hoppas innerligt att han/hon ska vakna och gå av innan du går av. Du sitter och funderar på hur du ska väcka denna människa om du skulle behöva göra det. hur väcker man en vilt främmmande människa? Du petar denne lite på axeln och säger; "Du...?" och hoppas på att han/hon ska vakna. PANIK!!! Om denna inte vaknar på första försöket.

Jag brukar, även om jag sitter bredvid en människa som är vaken, plinga rätt tidigt och även fast det redan står "stannar" längst fram i bussen för att han/hon som sitter bredvid mig och blokerar min väg ut ska förstå att jag snart ska gå av.

Hur överlever du dessa Buss-incidenter?

RSS 2.0