De levande döda...

Jag har kommit på dem, staten tror att de kan lura mig, men ikke då. Vissa av oss är smartare än vad de tror, hah! Där fick ni!

Precis utanför danderyds sjukhus finns en stor busscentral, det går en himmla massa bussar där, det låter och vibrerar i marken.
Med dessa läten och vibrationer trodde de att de kunde gömma dessa.... hm... varelser? Kan man säga så? Varelser? För jag kan inte riktigt beskriva dem, de är liksom... döda, inte levande.

En liten fågel viskade nämnligen till mig och sa hur det låg till.
På danderyds sjukhus har de en... förvaring under busscentralen. Det går en tunnel från källaren dit, där de förvarar dessa levande döda. Varelser de inte vill ska vara uppe bland oss andra.
Det är ingen som riktigt vet om detta, för självklart är det ju dödshemligt... Men sånna är de, sorterar oss, bestämmer vilka som ska få vara kvar här uppe bland oss fina.

Så nästa gång du står vid bussarna vet du vart vibrationerna från marken kommer... de är inte från bussarna ;)

Denna busschafför!

Denna busschafför!

Har du någonsinn sett en person som du blir tveksam till om h*n är lika snäll som h*n ser ut?
Rädd för att falla för utseendet...?

Det finns en busschafför... hon är rätt liten... söt, vacker är hon. Blond hår och snyggt sminkad, rosa läppar... hon har detta utseende som får en att tvivla... hon ler alltid brett och säger "Hej!".
Antingen vill hon bjuda dig på kakor eller så äter hon upp dig i ett naffs!

Jag är rädd!
Tänk om denna dam en dag bara äter upp mig, suger in sig i sitt stora leende... ett leende som egentligen är en gigantisk mun som öppnar sig, drar in allt i sin väg. Sen stänger hon munnen igen... startar bussen, stänger dörrarna och åker iväg som om ingenting hade hänt.

Det är såhär människor försvinner, dessa små utsända varelser förvirrar oss människor och vi tror att de är snälla, men ikke då, det finns en övre vakt ute i rymden som vill utplåna oss alla!
Men jag har kommit på er, jag ska inte gå på detta, jag ska akta mig för snälla damer som vill bjuda mig på kakor, HAH!

Ångest och stress

Uh, mår inte bra alls, konstant ångest, stressar hela dagarna, lever på adrenalin...

För det första har det väl varit en hel del som skulle hinnas med här hemma när vi precis flyttat, men det mesta har varit roligt, tagit en sak i taget.... men att sen på detta ha det SJUKT stressigt på jobbet funkade visst inte. Undra hur lång tid det tar innan min kropp ger upp?

Aldrig kännt sådan här ångest, ångest över allt och det har verkligen gått ut över allt, prestationsångest är min specialite. Jag är sur och grinig hemma och min stackars kille måste stå ut med mig. Sen är jag grinig på jobbet med. Skippat matlådorna med flit ett par gånger nu bara för att få den där timmen på lunchen och kunna gå från jobbet, jag behöver verkligen det, plus sällskapet jag får om jag äter på courten.

Haft svårt att sova, eller somna gör jag, men jag vaknar. Går i sömnen och pratar i sömnen massa.
Vaknade tex inatt och reste på mig för att gå och lägga mig, när jag rest på mig insåg jag att jag redan låg i sängen. Har sådan stress över att jag måste gå och sova så jag klarar av nästa dag hela tiden.

Minns inte hur jag kom till jobbet imorse... helt plötsligt så var jag där.

Jag behöver min semester, jag saknar min kissekatt, han var ofta min tröst hemma hos mamma.
Men på min semester har jag bestämmt mig för att skaffa en kissekatt, så då har jag något fint att längta till.


Men jag måste försöka lösa detta lite mer långsiktigt med. Är det mig det är fel på ekker har jag fått mer jobb? För mycket att jag faktiskt inte klarar det längre? Vad är ok? 

Sålänge det finns något som jag kan göra hemma/på jobbet så är jag stressad, jag måste liksom tömma listan, SEN kan jag ägna tid åt mig själv. Men nu säger kroppen ifrån.

Mitt hjärta dunkar så hårt att det gör ont emellan slagen.

HJälp mig gärna göra saker man inte måste planera så väl, för planering gör mig stressad.... Få mig att ha lite roligt igen. Inte sugen på något alls numera... :(

Flyttade!

Hemma sjuk idag... varit på g att bli förkyld hela veckan, glad att jag inte blev det förra helgen då vi flyttade, hade varit sjukt jobbigt!!
Så nu sitter jag här, ensam hemma i den fina nya lägenheten.... känns fortfarande väldigt konstigt. Känns inte som att den är vår, känns som att vi lånar den, som att vi skulle vara på ett hotellrum och tagit med oss massa grejjer bara. Känner alla så när man flyttar? Hur lång tid tar det tills man förstår att man faktiskt BOR här?

Annars går det bra... vi har fått iordning på det mesta, lite småkartonger kvar som vi inte packa upp än bara, men det är mest skit som ska slängas eller läggas upp på vinden.
Internet har vi inte heller än, så vi lånar Victors mammas 3G dongel, men det funkar bra :) Skulle DÖ utan internet helt och hållet, men glad att vi har detta, särskilt nu eftersom jag är hemma idag, man måste ju sysselsätta sig med något. och fler tv-kanaler har i också snart... nu har vi bara basutbudet som alla har, men vi har iaf 6an, så nåt finns det att kolla på iaf! :D

Mest av allt saknar jag min kissekatt, vill ha honom hos mig! :( Men det får jag inte. Han bor hemma hos mamma.
Men imorgon ska jag lyckas vara tillräckligt frisk för att gå på mamma och lasses 50års fest och då får jag hälsa på min älskade kissekatt!
Min plan är att skaffa mig en egen kisse på min semester, i slutet på juli. Men ingen katt kommer någonsinn vara samma kisse som Nisse.


Den fina skylten på dörren!!


Japp, vi är duktiga och lagar mat! :)


Min älskade Kissekatt! <3


RSS 2.0