God Jul!

God Jul alla vackra människor!

Ibland önskar man att man kunde sammla alla de människor man tycker om på Julafton, men det kan man ju inte göra, man har ju dessa människor lite här och där och ja, det går inte. Men i mina tankar är ni, alla ni som betyder något för mig, alla ni mina underbara vackra vänner! <3


Gränsen...

Idag åkte jag hem från stan, stod vid östra och väntade på tåget, stod kvar inne vid rulltrapporna där det var något varmare än ute i dessa 8-9 minusgrader.
När jag kom var det nästan tomt, alla vi som stod där var jämt fördelade över den plats vi hade att stå på. Människor rammlade in, en efter en och jag ser hur dessa, vi ställer om med nästan precis lika stort avstånd till varandra. Jag inser att detta inte är något vi tänker på, inget vi mäter ut, utan en ren instinkt, det känns inte bekvämt att stå närmare varandra. man har en gräns, iaf då man har ett val.
Ni vet när man råkar kliva på rulltrappan lite för fort och hamnar ett steg för nära personen framför dig, hur obehagligt det kan kännas.
Vi anpassar oss också. På en bänk där någon sitter när det är lite folk, så går vi förbi, sätter oss någon annanstans, men när det däremot är massa folk runt omkring får det faktiskt plats två eller till och mer tre personer där.
Det finns dessa oskrivna regler, sitter du på tåget och det finns ett ledigt 4-säte så sätter du dig där, du sätter dig inte bredvid någon annan om du inte måste. du sätter dig inte mitt emot, utan snett mitt emot en annan människa.

Vem lär oss detta? Nej, det är inget vi lär oss, det är nog ren instinkt, vi alla människor har som en bubbla runt oss, man får inte komma in i den om man inte känner människan väl. Ju mer du lär känna en människa, ju närmare får du gå.

Jag minns att jag fick testa det i skolan, jag och en kille fick ställa oss längst fram i klassrummet för att sedan gå rakt emot varandra tills det kändes omekvämt, tyvärr så blev detta väldigt fel eftersom, vi kände varandra och vi gick tills det var typ 10 cm kvar emellan oss. Men två människor som inte känner varandra har denna, vad det nu kan vara ca en halv till en meters radie som är personlig, närmare än så får du inte komma.


Det jag ville säga var att det var fruktansvärt intressant att se hur vi anpassar oss efter hur många vi är och hur mycket plats vi har att stå på.

Tack du fina människa...!

Jag ser hur damen, kan jag säga "damen", hon är nog inte mycket äldre än mig, men if... damen, kvinnan, tjejen brevid mig vänder hastigt ut huvudet mot fönstret vilket får mig att gör det samma, som övriga i bussen också gör.
Vändr huvudet och vi ler, alla på bussen ler, sådär tötigt men lyckligt.
Någon, vem det nu kan vara ha ställt ut marschaller längs vägkanten och det lyser upp och värmer, så vackeert är det... Ja ler resten av vägen till jobbet, åker förbu några rondeller där någon gjort samma sak, så vackert är det, så lite, lite ljus kan göra.
Jag undrar vem denna människa är, vem har ställt ut dessa lyktor och varför?
Har...eller kan denna människa gjort det endast för att glädja andra människor? kan det vara så?
Jag blev iaf glad, lycklig.

Tack!

RSS 2.0