Morfar

Det fanns en person som jag såg upp till väldigt mycket.  Han var klok, smart, snäll. Han kunde allt, fann inget han inte kunde. Han var min hjälte när jag var liten, han fick mig att våga testa saker, han visade mig saker. 
 
Han kunde bygga, bygga de häftigaste sakerna, själv! Han byggde bland annat en karusell åt mig, mina syskon och kusiner. Där spenderade vi många av sommarens timmar! Han hade en spak som man skruvade loss och på när man skulle åka och med den reglerade man farten. Alltså förstår du, min, morfar byggde själv en karusell! Så häftigt! 
Han hade en fontän på sin tomt också, även den byggde han själv! Jag och min bror Simon var med när han byggde!
En vinter när snön blev till skare, sådär hård byggde han ett snöhus till oss med tak! Allt han gjorde var det häftigaste jag sett! Han byggde kojor till oss både inne och ute i skogen där vi grillade korv. Minns en hydda han byggde en gång av pinnar mot varandra i en cirkel, som vi sedan klädde med löv.
Minns så alla äventyr ute i skogen. Han visade oss vad blommor och träd hette. 
 
Jag och min bror var med min morfar och mormor i Dalarna på sommaren hos min gammelfaster Elsie. 
Vi lekte i huset där och gick ute på promenader och äventyr. Morfar visade hur man använde en lie att slå gräs med, bakom ett hus så mormor inte skulle se! Han visade oss alla blommor, vi byggde saker i snickarboden. Jag lärde mig spika, skruva, såga. 
 
Vi var på vattenland i Leksand, där villade vi bort mormor, Elsie och Simon så att jag skulle få åka sen stora vattenrutschbana! Morfar fick mig att våga testa allt. Han peppade mig att gå armgång en gång minns jag, och jag fixade det! Han fick mig att tro på mig själv!
 
Min morfar kunde fixa allt, han lagade saker, kunde sy och hade en jättefin trädgård. Han visade hur olika blommor skulle vattnas och skötas om.
 
Vi var där många lov från skolan. Jag hade en fantastisk barndom där hos mormor och morfar.  Vi bastade och sen åt vi kex med philadelphia-ost på och drack cola.
Vi kollade massa film, min morfar hade ett helt filmbibliotek. Alla filmer hade en siffra och sen fanns de uppskrivna i en bok. En av mina favoriter var Lassie.
Jag har sett så många gamla svart-vita vestern-filmer! 
Minns hur jag ibland sov längre än Simon på morgonen och hur jag kom in i vardagsrummet där morfar och Simon satt med hörlurar på och kollade på film.
 
Morfar hittade på så mycket roligt med oss, han hade så mycket leksaker till oss. Massa lego, en radiostyrd bil, ett ishockeyspelare. Vi hade aldrig tråkigt där!
 
Minns hur mormor och morfar tog med oss till Arninge centrum och handlade med oss och sen fikade vi. 
 
Minns hur trygg jag alltid var med morfar. 
Om han ändå förstått hur mycket han gjort för mig.
 
Jag sa nyligen farväl till min morfar och kommer aldrig kunna glömma honom. 
Starkaste bland de sista minnena jag har av honom är på mitt bröllop, han stod bredvid mig och var så rörd, han hade tårar i hela ögonen. Fina morfar! Så glad att du fick se mitt bröllop och att du hann träffa mina båda barn. Mina barn kommer inte minnas dig, men det gör mycket att jag vet att de fått träffa dig. 
 
Sista gången jag träffade dig i livet i vaket tillstånd vände jag i dörren och gick tillbaka in och kramade om dig ytterligare en gång, jag är så glad över att jag tog det beslutet att göra det. För det var sista gången.
 
Jag försöker att inte dras ned för att jag saknar dig utan försöka minnas allt det fina du lärt mig. 
Tack morfar!
 
 
 

Luna 3 år imorgon!

Imorgon fyller min älskade fina lilla busiga Luna 3 år!
Min stora kärlek, mitt första barn!
 
Hon är en sådan fin liten person, jag avgudar henne. Hon är helt fantastisk på alla sätt!
Bäst helt enkelt! <3
 
Och så det här med att ta en bra bild på en 3 åring! <3
 


 
 

Det rullar på...

Livet rinner iväg, nja, inte iväg utan rullar på kanske man ska säga...
Jobbar massor, fullt ös på jobbet, mycket att göra, kommer hem till mina fina barn, leker lite, sen middag som min kära make lagar, sen kvällsprocedur, bad/nattkläder/borsta tänderna och så, sen gosa i soffan och sen sovdags.
 
Jag ammar fortfarande Vide på kvällen när jag nattar honom, så jag sitter i soffan och ammar honom och Victor lägger Luna i sin säng. Sen tar Victor Vide från min famn och lägger honom i sin säng.
 
Då får vi en liten stund själva, men betoning på liten stind, jag brukar somna ganska fort.
Jättetråkigt, jag hatar att vara så trött hela tiden. Men jag är verkligen helt färdig. Jag jobbar i 110% hela dagarna på jobbet, går sällan på rast och sen fortsätter jag hem i 110% tills barnen somnat. Inte konstigt att man somnar då.
 
Victor och jag håller på att kolla igenom alla Star Wars filmerna, det tar lång tid kan jag säga! :D Orkar sådär en halvtimme i taget sen somnar jag. Kul sällskap liksom... Victor är för övrigt i Nynäs idag i ett dygn för att se alla filmerna med en vän. Jag är själv med barnen över natten för första gången. hoppas det går bra!
Det jag är mest orolig för är om Luna kommer hosta hela natten och väcka oss alla... eller som hon numera vill kissa på pottan mitt i natten och jag måste resa mig från Vide och han kommer vakna av det. Måste flytta in pottan till sovrummet så jag slipper gå iväg, vågar inte gå iväg från Vide som ligger i våran säng, vill inte ha en bebis dumsa i golvet.
 
Hittills har de väl varit hyffsat snälla. Ville inte sova mer än 30 minuter i vagnen på balkongen, men sen somnade han om i min famn i en timme till.
 
I januari går jag ned i tid till 80% så jag får känna att jag hinner med mina barn och hämta på förskolan och så. Victor kommer lämna och jag ska hämta. Så vi måste köpa en till bil med... och två till barnstolar. Men annars kommer det inte funka. Det tar typ 15 minuter att gå till förskolan.

Lunas första glasögon

I sommras påpekade min mamma att Luna skelar och jo, visst gör hon det, vi har liksom bara inte reflekterat så mycket över det.
På ett av Vides BVC-besök nämner vi att storasyster möjligen skelar, vi får direkt en remiss skickad till ögonläkare, inte optiker utan en riktig ögonläkare. Jag googlar på skelning... Gör inte det, dumt. Jag blir orolig...
Vi går runt hela sommaren och väntar på att de ska ringa, tillslut ringer de och vi får en tid.
 
Pappa går dit med Luna för jag jobbar. 
Luna skelar definitivt, inga tvivel om det. Men hon ser antagligen rätt dåligt med. De pratar om lapp för ögat och glasögon. Sedan får vi även en tid för en annan undersökning. Jag börjar måla upp en jobbig framtid... Luna tycker att det ska bli kul med glasögon och piratlapp för ögat. Hon blir dessutom lite ledsen över att hon inte får några glasögon direkt.
 
Nästa undersökning, Jag följer med, går tidigare från jobbet. De ska droppa något i ögonen på Luna som ska vidga pupillerna så de kan kolla i hennes ögon. Där var vi oroliga helt i onödan.
Såg framför oss hur vi skulle hålla fast henne typ...
Ögonläkaren berättade vad han skulle göra och Luna sa inget mer än att det rann lite vätska på hennes kind. Wow,  vilken tjej! Så lättad över att hon tog det så bra!
Sen skulle vi gå iväg i 40 minuter för att de där dropparna skulle verka i hennes ögon och vi såg hur hennes pupiller blev större.
 
Vi går tillbaka för att göra undersökningen. Ögonläkaren kollar med en ficklampa i ögonen på henne med några glas framför och ser med hjälp av det hur dåligt hon ser.  Domen blir +6 och +6,5 hon är översynt och skelar på vänster öga. Vilket är rätt mycket. Men han tror inte att hon behöver lapp för ögat, inte än iaf. Eftersom hon har så grovt synfel kan skelningen tydligen rätta till sig med glasögon. Dessutom kan synen ändras en hel del nu närmaste tiden.
Hon blir ännu en gång lite besviken på att inte få glasögon direkt, men vi går till en optiker i Täby centrum och kollar på glasögon.  Vi testar några och beställer hem ett par svart-vita Ray Bans i rätt storlek(den minsta) till Luna. 
Vi informerar förskolan om att Luna ska få glasögon och ber dem prata om det där så att barnen blir vana med tanken. Finns nämligen inget annat barn med glasögon där nu. Som förälder blir man självklart lite nojig över att det här ska bli jobbigt, att hon ska bli retad eller för att det ska hindra henne i hennes lek och studs och dans.
 
Glasögonen komger till butiken, vi testar dem och beställer glas till dem. 
Jag kan ju tala om att det INTE är gratis. Typ 4500:- för bara glasen. Förstår att alla verkligen inte kan ha råd med detta och det gör att glasögon blir en klassfråga och det gör mig så arg! Barn som inte riktigt ser så bra missar massor! Man får 500:- per år av staten dock, men ja...  Det räcker inte så långt.
 
Igår åkte vi till Täby centrum för andra ärenden, men påväg dit får jag ett sms om glasögonen så vi åker dit. 
Luna får testa och blir jätteglad, hon låter dem fixa och böja bågarna till henne. 
När vi går ut därifrån tittar hon sig omkring överallt, utbrister "Jag ser massa människor överallt! " hon kollar upp i taket, springer runt, hoppar, dansar och är jätteglad! Något hände, antagligen ser hon stor skillnad med de nya glasögonen. Börjar undra hur dåligt hon egentligen ser...
Hon berättar om att hon ska visa glasögonen på förskolan. Länge sedan jag såg henne sådär glad! Hon Ser! 
 
När vi kommer hem och ska sova frågar hon om hon får sova med sina nya "öslögon". Vilket betyder att hon gillar dem!
 
Idag har hon haft sina glasögon hela dagen utan problem! Hon VILL ha dem på sig. Det måste betyda att hon faktiskt ser med dem.
 
Idag vid middagen tog hon av sig dem en kort stund och när jag satte på henne dem igen så sken hon upp, kollade på oss och skrattade och blev jätteglad! 
 
Alltså det gör ont i hjärtat av att veta att hon antagligen ser rätt illa utan dem. Min lilla unge!
 
 
 
 
 
 

Ordet hen

Japp... Det är nu jag tappar folk...
Jag är en sån där "hen-förespråkare"! Jag gillar ordet hen, det förgyller vårat språk. Det är ett nytt, modernt och användbart ord!
 
Det är så många som verkligen verkar hata ordet he  och jag tycker det är extremt intressant. Varför hatar du ordet hen? Nä, men det är så töntigt att man ska sudda ut könen, låt tjejer vara tjejer och killar vara killar... Osv... Så säger vissa. Men det handlar inte om att sudda ut några kön! Det är ett ord som ersätter "hon/han", "h*n".
 
Läs dessa meningar:
"gärningsmannen sprang in i en bil, hen hade en blå tröja", "hej, vad heter hen?", ... Låter det hemskt? Eller rent ut sagt praktiskt att använda ordet så? 
 
Jag använder ofta ordet hen för att beskriva andra barn inför Luna. 
Luna vill tex gunga, men ett annat barn gungar: "vi får vänta på din tur, hen måste få gunga klart." jag kan omöjligen veta om barnet är en pojke eller flicka och det känns väldigt dumt att gissa, därav känns hen väldigt bra.
 
Hatar du fortfarande ordet hen?

Sommar!

Första badet igår!
 
Eftersom jag är ensam hemma med barnen och det är galet varmt och massa farlig sol ute på dagarna så blir det inget bad på dagen.
Men när pappa kom hem från jobbet hade jag fixat pastasallad och så åkte vi till stranden och badade och åt middag där. Jättemysigt!
 
Vi har köpt badringar till vide med nu, likadana som Luna har, men en mindre storlek(fast de är större!) :)
Jättekul att kunna ha med oss båda ut i vattnet så vi kan simma tillsammans! de flyter fint, vi måste bara balansera dem. Luna kunde inte riktigt "simma" förra året, men nu försökte hon faktiskt sparka med benen och armarna! Vi måste bada massa mer så hon lär sig!
 
Idag är även min sista dag som föräldraledig ensam med båda barnen! Nu har Victor semester sen är han pappaledig tills januari när Vide ska skolas in på förskolan.

Och jag ska börja jobba igen i augusti!!! Och nu på riktigt känns det som, sist så kom jag tillbaka och var gravid igen och jobbade bara 7 månader. Nu ska jag hoppa tillbaka till verkligheten igen på riktigt!
 
Känns både kul och läskigt! Jag ska jobba med något nytt och vet inte vad än och jag ska inte vara hemma med Vide längre. Den lilla killen som fortfarande ammar massor både nätter och dagar. Men han har iaf börjat äta lite bättre så han överlever nog när jag inte finns i närheten.
Däremot behöver han lära sig att dricka. Nu ammar jag mer igen för att han ska få i sig värska i värmen.
 
Och japp, det här är jag, två barn senare.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lär mig trolla!

Jag och barnen har sommarlov, Luna är hemma från förskolan nu.
Detta innebär inte bara trevligheter med Luna, utan rätt mycket besvär med Vide och hans sömn.
 
Egentligen skulle nog Vide behöva sova två gånger per dag 1-2 timmar på förmiddagen och sedan något liknande på eftermiddagen, men så blir det inte.
Det är inga större problem att söva Vide. Han kan somna i sjal/sele/vagn och famnen om jag ammar och det är tyst... tyst ja... det är det som är det lilla problemet. Han är extremt ljudkänslig!
 
Idag tex nattade jag honom i vagnen, han somnar, jag kör in vagnen i sovrummet där han ska få vara ifred, Luna leker med lera i köket och ropar på mig, happ, där vaknade Vide. Kör runt lite till.... Vide somnar, kör in till sovrummet. Luna tappar något i köket, happ... Vide vaknar, söva om, in i sovrummet. Vide sover. Jag går ut, hinner prata med stackars Luna och leka med henne i typ 3 minuter sen är Vide vaken igen.
Skickar Luna att kolla på TV, söver om Vide, sitter och gungar vagnen i sovrummet. Han sover, jag smyger ut, sätter mig i soffan med Luna. Vide vaknar... Där gav jag upp. Hepp... grinig Vide resten av förmiddagen. Kul. Och Luna fick ingen tid med mig alls heller.
 
Igårkväll var en riktigt skitkväll med. Söver Vide i min famn i soffan. När jag efter lång tid fått honom att sova ska jag lägga in honom i sovrummet, han vaknar när jag reser på mig. Jag söver om honom, ska lägga ned honom i sängen men han vaknar såklart sekunden han lämnar min famn. Söver om honom 3 gånger, men han vaknar såfort han inte längre är i min famn. Victor tar över och det går inte heller. Jahapp... då får jag gå och lägga mig med honom då och amma honom till sömns. Där var den kvällen borta.
 
Grinig Vide som inte får sova som han vill på dagen och Luna som har en mamma som inte har tid med henne.
 
På dagen sover de iaf samtidigt, mellan 12-14 ungefär. Dock borde inte Luna sova så länge, men Vide behöver verkligen sova så länge. Så pest eller kolera liksom? Jag kan ju inte väcka Luna när jag sitter med Vide i famnen i soffan utan att väcka Vide, för nej, han går inte att lägga undan. Det försöket gör jag varje dag när jag ska väcka Luna.
 
Napp då? Nä... nu har han fått en napp att leka med för att jag börjar bli desperat. Men det känns så himla dumt att ge honom napp då vi ska sluta med napp till Luna nu i sommar.
 
Ute då? I vagnen? Jo, visst, sålänge vagnen rör på sig vilket betyder att Luna står och skriker på mig för att jag inte kan leka med henne i lekparken eller gunga henne. Ja, tillslut gungar jag Luna och då vaknar Vide. Det är inte det att jag inte har testat, utan att alla test misslyckas. :(

...Andra barnet.

Aningen bitter är jag... Så avis på alla vars småsyskon sover själva... Jag missar så mycket tid med Luna eftersom så mycket tid går till att söva och amma Vide.
 
Nu tex så går jag runt med Vide i sjalen för att han behöver sova och kan inte umgås med Luna alls under tiden som Vide måste sova. Jag står i sovrummet och vaggar och Luna tittar på tv i vardagsrummet för att det måste vara hyfsat tyst för att han ska sova. Kan inte lägga bort Vide ens när han somnar i famnen när jag ammar, han vaknar direkt kroppskontakten försvinner. 
 
Luna kan inte vara i samma rum när Vide ska amma, då äter han inte...
Det blir mycket "Nej Luna..." "Nu måste vi vara tysta Luna...". :(
 
Idag när vi gick hem idag ville Luna så hemskt gärna gå, hon kan gå hela vägen numera, dock tar det typ 45 minuter istället för 15 när jag har henne i vagnen. Men hon är så glad, plockar blommor, går hit och dit, undersöker världen. Skulle egentligen vilja låta henne gå sådär oftare, men kan inte... Vide måste vara på humör för att sitta i vagnen. Det var han inte idag, satt och gnällde en lång bit och jag måste övertala Luna om att sitta i vagnen igen... Jag orkar inte bära honom hela vägen, eller mina fogar orkar inte, fått ont igen. 
Återigen ledsen för att Luna inte kan få göra det hon vill.
 
Vi kan gå ut, Vide somnar i vagnen, gå till lekparken, oh, perfekt... Leka med Luna! Nä... Vide vaknar såfort man slutar gunga vagnen... Så där står jag, gungar Vide och tittar på Luna som så gärna vill att jag sks leka med henne.
Ännu en gång en besviken Luna vars mamma inte kan leka med henne.
 
Avundas alla som kan ställa småsyskonen i vagnen ute. Eller kan natta småsyskonet och lägga bort så man har tid för den stora. Jag har aldrig tid för bara Luna när jag är ensam med barnen, aldrig!
 
Om en och en halv vecka har Luna sommarlov, sen börjar jag jobba i augusti och det känns skitjobbigt! 
Vide och jag är fortfarande som i en symbios. Bär på honom, ammar, sover med honom. 
Frågan är om han ens slutat nattamma när jag ska jobba och sova?
 
Vide då, jo han får aldrig sova klart. Antingen behöver Luna hjälp, vi måste gå och hämta Luna eller så vill Luna ha sällskap i lekparken så Vide vaknar. Sen får han aldrig äta som han vill, leker Luna samtidigt med något som låter så kan Vide inte äta.
 
"Andra barnet kan sova med ljud... Andra barnet är lättare..."

Andrum

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag är i stort behov av att få vara själv lite, prata med en annan vuxen människa... Man blir liksom lite matt, trött, ostimulerad av att inte få prata med annat än en 2-åring och en 8 månaders hela dagarna. Hade tänkt mig en fika för mig själv eller nåt, helst med sällskap, men det är lyx. Men det blev fullt ös som vanligt och fanns ingen tid över till mig. 
 
Vide ammar fortfarande som förut, men får smaka lite mat vid våra måltider, mjo smaka, det är långt ifrån någon portion mat han äter.
Vi övar med flaska med, flera gånger om dagen, utan framgång tyvärr. Testade även med amningsnapp nät han skulle amma, men han bet bara på den så jag tog bort den illa kvickt för att inte få fler bett, han har redan bitit mig en gång, hoppas det var en engångsföreteelse med tanke på att jag inte kan sluta amma. 
Det är rätt frustrerande kan jag tala om, jag känner mig helt kvävd, kan inte sluta på mina villkor, bara på hans. Det är nog därför jag mår som jag mår just nu med. Jag behöver andrum!
 
Nu köpte jag en glass påväg hem från förskolan och sitter ute solen, Vide sover i vagnen som jag gungar med min fot Och jag inser att Luna fick för mycket kläder på sig.

Vides matresa

Vide är nu 8 månader och han ammas fortfarande till största del.
Egentligen inget mig emot, men jag börjar bli lite stressad över att jag ska jobba i augusti igen, det är bara 3 månader kvar! Inte nog med att jag har panik över att lämna Vide, så äter han inte heller. Just nu är ju jag livsnödvändig för honom.
Nä, han tar inte flaska, han fattar inte hur man gör, han suger inte på den. Jag hade väl en himla tur i fredags för då fick jag i honom 45 ml ersättning, det är ganska lite, men något iaf!
När vi testade igen i helgen så gick det inte alls. Testade på sked, pipmugg och i kopp med, men nä... han fattar inte.
 
Gröt då? Jo, vi får in nån enstaka sked innan han börjar spotta ut. Pure samma sak. Vissa dagar får vi in mer, men det är ju ett himla trugande, det är ju inte som att han gapar och vill ha maten.
BLW då? Alltså att äta bitar av mat själv... nja. Han brukar få bröd på morgonen när jag äter frukost, men det är inte så kul, han stoppar lite i munnen, men spottar bara ut. Majskrokar och smörgåsrån är det enda han faktiskt "äter".
 
Luna åt mat från 6 månader, slutade amma vid 7 månader och bytte till ersättning istället. Nu vill jag inte byta ut amningen, men fasa ut den. Min plan är nu att sluta amma när han fyller ett, får se hur det går. Helst vill jag inte nattamma när jag ska jobba.
 
Vi kämpar, varje dag med pure, bitar och flaska/pipmugg. Någon gång ska han väl intressera sig mer för mat än att amma.
Skulle jag vara hemma mer än ett år skulle jag nog inte ha samma stress, då hade vi kunnat ta det i Vides takt.

Vide vs Luna 8 månader!

Vide 8 Månader:
 
Luna 8 månader:
 
 
 
 

Magsjuk Luna

Både i tisdags och onsdags har jag hämtat Luna ute på förskolan och de har ätit mellanmål ute. När jag hämtar Luna har hon alltså hunnit leka lite ute när jag kommit och varit extremt lätt att få med sig hem! När hon hämtas inne kan vi hålla på ett bra tag innan vi komner därifrån.  Luna vill inte klä på sig, springer iväg och vill inte alls, sen har jag dessutom Vide att hålla reda på sig reser sig, tuggar på diverse lösa saker på golvet.
 
I onsdags så gick det så bra, Luna fick gå en bit hem och gjorde precis som jag sa och gick bredvid vagnen utan att springa iväg och höll mig i handen över vägen.
 
Jag skulle dessutom vara hemma hela kvällen med båda och natta dem själv. Allt gick fint, jag fixade mat, tvättade, bytte till pyjamas på båda, satte Luna i soffan med välling, hon säger att hon har ont i magen... Och spyr! Uäh!!! Inte när jag är själv, fy! Var tvungen att duscha av Luna och satte stackars trötta ledsna Vide i babysittern. Vid läggning var inge bra tajmat att börja spy När man är själv. 
Tillslut somnade Luna i soffan och Vide i min famn lagom tills Victor kom hem. 
Fy, det är verkligen inge kul med sjuka barn när man är själv.

Körsbärsblommorna i kungsträdgården

I tre år har vi nu varit inne i kungsträdgården och fotat oss under körsbärsträden som blommar.
 
Första året var Luna rätt liten, andra året var Vide i magen och 3e året hade hon med sig lillebror!
Just idag är det dessutom precis 3 år sen jag plussade och fick veta att jag var gravid!
 
År 2013:
 
 
År: 2014
 
År: 2015
 
 
 
 
 

Apa ser, apa gör...

Igår läste jag ett blogginlägg som fick mig att vilja tänka om. 
Jag är så mån om mina barn och hur de ska uppfattas, försöker tänka genus och vill ge dem en bra start i livet. Tycker det är viktigt att inte måla in dem i köns-stereotyper och låta dem vara de och just bara barn som får upptäcka livet.  Vill visa dem att färger, intressen, sexualitet och val i livet inte spelar någon roll, vill guida dem till bra rättvisa människor. Jag kämpar och tänker till, sen slog det mig...
 
Det finns en väldigt bra text på bvc som lyder ungefär enligt nedan, minns inte exakt...
Slår du ditt barn lär de sig att det är ok att slåss.
Ljuger du lär du ditt barn att det är ok att ljuga.
Osv... Du fårstår konceptet, apa ser apa gör. Barnen är en avbild av dig. 
Det spelar ingen roll hur mycket du lär barnen om du själv gör fel.
 
Jag är otroligt nojjig över min kropp efter två graviditeter, jag hatar min nya mage, den är slapp, skrynklig och jag har fått några bristningar. Jag ser inte ut som innan och det är jobbigt, visst är det de. Kommer aldrig få till huden igen, magen kan jag träna, men huden är och kommer alltid vara slapp. Nu har jag ojjat över det i 7 månader, men jag måste acceptera min nya kropp. Jag har ångest över sommaren, vill köpa en baddräkt för att dölja magen, men varför?  Varför egentligen?  Jo, för att jag vill se ut som innan och närjag var 15 med platt mage och fast hud och en navel på rätt ställe. 
Men istället för att må dåligt tänker jag vända på det, för mina barns skull. Att jag ojjar över min mage kan smitta av sig på mina barn. Säger jag att jag är ful och fet om magen, vad lär sig Luna och Vide då? Jo, att kritisera sina kroppar!
 
Apa ser, apa gör.
Fick du dig en tankeställare? 

Rymde hemifrån!

Igår höll jag på att bli galen, jag må älska mina barn, men jag är också en person med behov.
Särskilt behov av lite paus och space just nu. Det är inget jag får... Typ någonsinn. Vide sover på mig, dag som natt om inte i en rullande vagn.
Visst är det mysigt att sovamed Vide, men jag behöver få vara själv lite med.
Min plan var ju att få komma hemifrån runt 6 månader, men eftersom Vide nästan bara ammar går det inte. 
 
Igår packade jag ihop barnen och mötte Victor vid tåget, han fick barnen och jag tog min flyktväska(handväska, det ni, en egen väska utan blöjor i!!) och tog bilen med Liiite för hög musik på bandit i till Täby centrum för att byta ett par byxor. Köpte även en tröja till MIG och kollade på vuxenkläder och inte barnkläder!
 
Jag var borta en timme, så skönt att bara bara själv en stund!

Om

Min profilbild

Petra

RSS 2.0